
















































På ömse sidor allén som leder till slottet ligger ett imponerande gravfält med ca 175 gravhögar och stensättningar. Vid sommarstugeområdet Finkarby ligger en fornborg. Några mindre gravfält finns även i parken intill slottet. Särskilt tydligt blir detta historiska landskap i åns norra ände, vid utloppet till Mälaren där ån rinner igenom Taxinge slottspark.
I Taxinge slottspark finns flera alléer av lind, samt solitära träd av bok, alm, lind,
björk och ek där eken företrädesvis har lång kontinuitet och höga naturvärden. I parken utfördes två inventeringar av vedlevande skalbaggar sommaren 2010 där flera rödlistade insekter hittades. I Södertörnsekologernas ekprojekt 2010 hittades på en ek i Taxinge hela 93 olika arter av skalbaggar och 3 arter av klokrypare.
I stort sett är nästan hela Taxingeån klassats som nyckelbiotop av skogsstyrelsen. Runt ån trivs fuktgynnade arter och bestånd finns av ädelövträd och gammal granskog. Taxingeån har i Vattendirektivet klassats med att inneha en god ekologisk status och god kemisk ytvattenstatus. Vid en inventering 1988 fann man öring som troligen härstammade från några utsättningar som gjordes med Gullspångsöring på 1970-talet. Kompletterande utsättningar har efter det gjorts med Åvaöring under åren 1999, 2000-2002 och 2003. Ån bedöms ha flera stora ytor med bra öringsbiotoper, vattnet är rent och är inte organiskt förorenat. Det har tidigare också funnits fiskodlingsdammar utmed ån. Även vimma tros leka vid mynningen. Här simmar flodnejonöga en ovanlig och liten fisk om cirka 30 cm längd.


